Okej, idag pratar vi om något jag aldrig riktigt har tagit upp här på bloggen: anknytningsstilar i kärleken. Och ärligt talat har ämnet alltid fascinerat mig, för det förklarar så mycket om hur vi beter oss i relationer.
Jag letar inte efter något seriöst förhållande, det stämmer. Men det hindrar mig inte från att vara nyfiken på relationernas psykologi. Och de här mönstren slipper man inte ens när man dejtar mer avslappnat. Tro mig, jag har träffat alla möjliga typer!
Så vi börjar med en av grunderna för att förstå hur vi knyter an till någon i en kärleksrelation: anknytningsstilarna.
Vad är anknytningsstilar?
Anknytningsteorin utvecklades ursprungligen av psykiatern John Bowlby. Kort sagt beskrev Bowlby hur ett barn kan knyta an på olika sätt till sin viktigaste omsorgsperson (oftast mamman). Kvaliteten på den anknytningen ger anknytningsstilen dess ”färg”.
Beroende på hur barnet knöt an till sin mamma kommer det som vuxen att mer eller mindre upprepa samma anknytningsstil i sina kärleksrelationer.
I dag brukar man tala om fyra anknytningsstilar:
trygg, otrygg-undvikande, otrygg-ängslig och desorganiserad anknytning.
Trygg anknytningsstil
Personer med trygg anknytning känner sig oftast bekväma i nära och känslomässiga relationer. De har inga ogrundade rädslor för andra och litar ganska lätt på folk. Att binda sig är inget problem för dem, och när partnern är borta tar de det ganska lugnt.
Dessutom skiljer de lätt mellan tid tillsammans och egen tid, och de respekterar båda, både för sig själva och för sin partner.
Tryggt anknutna har oftast en bra självkänsla: de känner sig ”älskvärda” (alltså värda att bli älskade) och vet vad de är värda. De märker när deras behov blir tillgodosedda och när de inte blir det, och de kan säga det högt. De trivs lika bra som singel som i en relation.
Sammanfattning: för tryggt anknutna är kärleken inget problem. De älskar sig själva lika mycket som de blir älskade.
Undvikande (eller flyende) anknytningsstil
Personer med undvikande anknytning har ofta svårt med allt som liknar känslomässig närhet. Deras engagemang i relationer stannar oftast på ytan, med en stark vilja att skydda sig mot jobbiga känslor i bakgrunden.
Deras grundinställning skulle därför kunna låta så här: ”Ingen tar hand om dig bättre än du själv.”
I kärleken gör de undvikande sin självständighet och frihet till något nästan heligt. Allt som liknar ett åtagande ger dem utslag och kan få dem att överreagera (tvärt uppbrott så fort partnern nämner lite mer bindande planer).
Fördelen för de undvikande (om man nu kan kalla det så) är att de verkar lida mindre vid ett uppbrott. Den känslomässiga distansen skyddar dem åtminstone lite mot smärtan.
Jag har träffat ganska många av den här typen, och ärligt talat är det utmattande. Precis när du börjar känna dig bekväm tar de till flykten.
Sammanfattning: för undvikande blir kärleken ett problem när relationen blir ”seriös”.
Ängslig (eller klängig) anknytningsstil
Personer med ängslig anknytning behöver mer omtanke och uppmärksamhet än andra från sin partner. De oroar sig överdrivet mycket för sin relation, blir ofta beroende av den och behöver mycket bekräftelse.
Deras största rädsla är att bli lämnade. När de upplever att partnern drar sig undan (även utan minsta tecken på uppbrott) sköljer en våg av negativa känslor över dem, och de kan inte alltid hantera den.
Det leder till olämpliga beteenden, som aggressivitet (anklagelser, svartsjuka, sarkasm) eller kvävande klängighet (ägandebehov, ständiga krav, samtal när som helst på dygnet).
Och här kommer en riktig klassiker: man framkallar precis det man är rädd för. Ängsligt anknutna skrämmer bort sin partner, som känner sig pressad och kvävd av alla krav.
Sammanfattning: för ängsligt anknutna blir kärleken ett problem när den verkar glida dem ur händerna.
Desorganiserad (eller rädd-undvikande) anknytningsstil
Personer med desorganiserad anknytning är en slags blandning av de två föregående. De känner sig obekväma med närhet, men har paradoxalt nog också ett stort behov av kontakt. Oftast är de missnöjda med sin relation, eftersom partnern aldrig kan väga upp för deras svaga självkänsla.
De beter sig ofta motsägelsefullt: ”Jag älskar dig, nej förresten” eller ”Spring ifrån mig så följer jag efter, följ efter mig så springer jag”. Kort sagt är deras relationer ungefär lika stabila som en låda nitroglycerin i en berg-och-dalbana.
Sammanfattning: för desorganiserat anknutna är kärleken ett problem alltid, överallt och hela tiden.
Vinnarkombinationerna… och de andra
Som du förstår kan kärleksrelationer bli harmoniska eller kaotiska beroende på vilka anknytningsstilar som möts. Vissa kombinationer ger paret bättre balans än andra.
Trygg / Trygg: Inga särskilda problem. Allt flyter på smidigt och i harmoni. Båda bidrar till en balanserad relation där både tiden tillsammans och den egna tiden får plats.
Undvikande / Undvikande: Hur konstigt det än låter kan det fungera, eftersom båda får sitt behov av självständighet tillgodosett på samma sätt. Även om ingen binder sig på flera år kan paret trivas i en lös relation där man tar ”en dag i taget”.
Ängslig / Ängslig: Även här kan relationen vara i balans. Båda finns där för varandra och visar massor av ömhet. Det kan vara de där symbiotiska paren som helt enkelt inte kan tänka sig ett liv utan varandra.
Trygg / Undvikande: Det kan fungera, så länge den trygga accepterar den undvikandes behov av självständighet. Om den undvikande känner sig tillräckligt fri i relationen, utan press och utan att känna sig kvävd, kan hen blomstra i parförhållandet.
Trygg / Ängslig: Även det här kan fungera, så länge den trygga lätt och regelbundet visar sina känslor och lugnar den ängsliga. Inom ramen för sina egna behov, förstås.
Undvikande / Ängslig: Jag ska inte sticka under stol med det: det här är den värsta kombinationen av alla. Tänk dig en ängslig person som ständigt behöver bekräftelse och både ger och kräver kärleksbevis, tillsammans med en partner som tycker att allt som liknar ett åtagande är obekvämt… Man kan lika gärna försöka blanda eld och vatten.
Den här explosiva kombinationen är raka motsatsen till en lycklig, balanserad och harmonisk relation.
Min personliga åsikt
Själv tror jag att jag lutar åt den trygga stilen med en liten undvikande touch (det förklarar väl att jag har valt singellivet). Närhet skrämmer mig inte, men jag behöver också mycket självständighet och frihet.
Och du då? Vilken anknytningsstil känner du igen dig i? Berätta gärna…
Om skribenten
Klara Utanfilter
Certifierad testare av dejtingsajter
Jag heter Klara, jag är 36 år och har medvetet varit singel i två år. Och jag måste erkänna att det för en kvinna som jag, som accepterar sina önskningar utan att vilja kasta sig in i ett seriöst förhållande, inte alltid har varit lätt att hitta kvalitativa möten. Mellan dåligt utformade sajter, lite seriösa profiler och män som lovar casual men i slutändan söker något annat, har jag behövt lära mig att navigera i den här världen.
Idag, efter att ha testat många plattformar och haft några möten, har jag den erfarenhet som krävs för att hjälpa kvinnor (och män) som söker nöje utan komplikationer. Jag har bestämt mig för att öppna denna blogg för att dela mina erfarenheter och råd, och framför allt för att säga saker utan filter. Varje artikel på denna blogg är skriven av mig, med min personliga erfarenhet och min ärliga syn på dejtingvärlden.
